Katarina II fick redan under sin livstid epitetet "den stora". Hon grep makten i Ryssland genom att avsätta sin egen make med militär hjälp. Ett av hennes mål var att modernisera landet enligt västerländska förhållanden. Under hennes styre på 1700-talet växte det väldiga ryska rikets gränser ner till Svarta havet, hon grundade Odessa och såg till att införliva stora delar av det styckade Polen. Hon härskade i 34 år och genomförde en rad viktiga reformer, men lyckades aldrig att avskaffa livegenskapen.
Tomas Blom berättar om en kejsarinna som hade stor betydelse för Rysslands expansion, som ur inget skapade en ekonomisk och intellektuell medelklass, som var varm anhängare till upplysningens filosofer och som höll sig med en lång rad älskare.
